Lilla söta fröken Doris

Jag har väntat, väntat, blinkat, purrat och pratat snällt, blinkat, väntat, väntat.

Och så äntligen!

Lilla fröken Doris släpper loss, spinnerspinnerspinner, låter sig klappas, visar upp sig, kråmar sig och spinner lite mera. Aldrig trodde jag att en liten kissekatt på åtta månader skulle vara så svårflörtad. Men nu är vi kompisar och jag blir alldeles tårögd.

Imorgon tycker jag att vi ska leka. Får se om du tycker detsamma min lilla guldprinsessa. (Ja, ursäkta de lite blurriga bilderna, jag blev alldeles skakig).